|
|
Sommaren 1945 satt i sin örtagård
dåvarande organisten i Väsby och Vikens församlingar, Torsten Nilsson och
studerade partituret till Joseph Haydns oratorium Årstiderna. Han hade länge
haft tankarna på att ge sina kyrkokörer större uppgifter och stimulera
musiklivet i bygden. Och detta verk stämde musikaliskt och textmässigt så väl
överens med den fagra naturen i Kullabygden.
Torsten Nilsson började det
krävande arbetet med att översätta 1:a delen av Årstiderna till svenska.
Det var naturligtvis ett djärvt utspel att
ge sig i kast med detta stora verk för en landsortskör, där bara ett fåtal av
körmedlemmarna var notkunniga. Nog diskuterades det mycket innan projektet
påbörjades och nog fanns det ibland skeptisism inför det hela. Men ju längre
repetitionsarbetet fortskred och man började kunna sina respektive stämmor växte
entusiasmen och sångarglädjen hos körmedlemmarna. ”En helt ny och spännande
musikalisk värld har nått oss”, som någon i kören uttryckte det.
Men det var inte bara sångarna som hade
besvärligheter. Allt notmaterialet skrevs för hand, mest av ”Klockarmor”, fru
Gurli Nilsson. Ett drygt arbete, men det var ett arbete, som hon i kärlek
utförde till Fru Musicas gagn.
Så efter ett långt och beundransvärt
repetitionsarbete, där många av körmedlemmarna cyklade i ur och skur den långa
vägen till repetitionslokalen, besjälade av en stark vilja att kunna genomföra
detta äventyrliga företag, nalkades så sommaren 1947, då den första musikveckan
skulle gå av stapeln.
Två Friluftskonserter, en i Höganäs
Stadspark och en på Borggården på Krapperup skulle bli en festlig inledning.
Höganäs och Bjuvs sammanslagna musikkårer spelade under ledning av musikdirektör
Gösta Nordgren. Höganäs Manskör sjöng vackra kvartettsånger, dirigerade av
musikdirektören i Höganäs kyrka Hans Jönsson. På Krapperup medverkade även
Ängelholms kvartettsångsällskap med sin dirigent musikdirektör Hjalmar Bengtsson
och Långarödstrion spelade folkmusik. Tre Körkonserter i Väsby, Vikens och
Brunnbys kyrkor stod sedan på programmet och tre solistkonserter i Höganäs och
Vikens kyrkor samt Mölle kapell avslutade Musikveckan.
Vid HD:s besök i Klockargården i Väsby två
dagar efter inledningskonserten berättade Torsten Nilsson, att det var hans
avsikt, att efter semestern börja med översättningsarbetet med nästadel av
Årstiderna. ”Tyvärr får verket denna sommar framföras till pianoackompanjemang,
då plats för orkester inte finns i Väsby och Vikens kyrkor. Möjligt är, att det
senare kan ges för både kör och orkester, i så fall i Höganäs kyrka, men därom
är intet bestämt”. På reporterns fråga hur och när den strålande idén med en
Musikvecka uppstått, svarar kantor Nilsson, att han i många år funderat på ett
samarbete i musik och sång och hade inte kriget kommit hade ett sångarförbund
för länge sedan existerat. Men de tunga oroliga åren med inkallelser och dåliga
kommunikationer gjorde det omöjligt att samla sångare och musiker. Först nu gick
det alltså att realisera det planerade samarbetet.
En fullsatt kyrka mötte Kyrkokören och
dess dirigent Torsten Nilsson den 9 juli. Det blev också en fullödig musikalisk
njutning och en andaktsmättad högtid, då Haydns sköna vårhymner fyllde valven i
Väsby kyrka. Solister var Helge Haraldsson, tenor, Assar Engström, bas och
Elsbeth Månsson, sopran. För pianoackompanjemanget svarade fröken Magda
Bengtsson. I konsertens andra avdelning sjöng damkören Einar Eklövs Sommarpsalm,
Gustaf Nordqvists ”Skåden liljorna” för blandad kör samt Gunnar Eks koralfantasi
över Härlig är jorden, i vilken Felix Cruse m fl medlemmar ur Orkesterföreningen
medverkade. Gunla Blixt sjöng Moréns I denna ljuva sommartid och Sture Karlsson
sjöng solot i Albert Runbäcks koralkantat, som avslutade konserten.
Vid solistkonserterna i Höganäs och Vikens
kyrkor medverkade konsertmästare Felix Cruse, violin, Eugen Björkén, violin,
musikdirektör Einar Nilsson, orgel, kantor Torsten Nilsson J: r, orgel, kantor
Asta Lundgren, sopran, konsertsångare Otto Persson och musikdirektör Assar
Engström, bas. I Mölle kapell gavs ett annat konsertprogram under medverkan av
kantor Sylvén, orgel, Brunnby kyrkokör, sångsolisterna Gerd Killman och Friedner
Hedenborg samt Arne Cronberg, violin.
Efter det enorma bifallet från tidningar
och menighet under denna första konsertvecka började Torsten Nilsson det
krävande arbetet med notutskrift och textöversättning av de återstående tre
delarna – Sommaren – Hösten och Vintern. Redan 1949 infriades Torsten Nilssons
förhoppningar om ett uppförande med orkester i Höganäs kyrka. Helsingborgs
Symfoniorkester har allt sedan denna första gång varit Musikveckornas
Husorkester.
Sten Broman, som då var musikrecensent i Sydsvenska Dagbladet skriver en lång,
entusiastisk artikel efter konserten. Här några axplock: ”Ärligt talat hade jag
väntat mig någonting mer eller mindre landsortsmässigt. Konserten blev
emellertid en mycket stor och glädjande överraskning. Den hade faktiskt med
framgång kunnat ges även i Sveriges största städer. Insatserna verkade inte
dilettantmässigt ojämna utan kom med glädjande precision, och man fäste sig inte
minst vid den perfekta rensjungningen. Helsingborgsorkestern spelade som vanligt
rutinerat och effektfullt och Torsten Nilsson d.y. dirigerade med övertygande
säkerhet. Denna konsert var så överraskande god, att den borde radieras så att
hela Sverige kunnat få höra vad Kullabygden kan åstadkomma på tonkonstens
område”.
Måndagen den 5 december samma år upptogs
konserten på stålband av Radiotjänst i Höganäs kyrka och till provinsspelningen
kl. 17.00 var samtliga skolelever i de högsta klasserna i Höganäs, Väsby, Viken,
Jonstorp, Farhult och Brunnby inbjudna – den första skolkonserten i bygden. Vid
radioinspelningen kl. 20.00 inbjöds allmänheten närvara och tonerna från
Kullabygden strömmade sedan ut över hela Sveriges land den 1:a maj 1950.
Under hösten hade tanken om en
stödjeorganisation för musiklivet i bygden väckts. En del undrade om det var av
behovet påkallat med en dylik. På den frågan svarade initiativtagarna, att om
man med en stödförening avsåg en sammanslutning för att rädda ett tynande
musikliv – då behövdes den inte. Nej, tanken var, att den påtänkta
organisationen skulle kunna ge de energiska företrädarna för musiklivet ett
moraliskt stöd. Att de skulle känna, att deras arbete rönte förståelse hos
samhällsmedborgarna.
Det var alltså inte meningen att skapa en organisation som ekonomiskt skulle
uppehålla musiklivet. Den ekonomiska stimulands som musiklivet behövde fick man
till stor del av kommunerna. Vad man ville var alltså att skapa en kontakt med
musikintresserade över kommungränserna. En interimsstyrelse tillsattes och den
24 januari 1950 kallade den till konstituerande sammanträde i Stadsfullmäktiges
sessionssal i Höganäs. Riksdagsman Åke Olofsson öppnade sammanträdet och
uttalade den förhoppningen, att detta måtte bli inledningen till en framgångsrik
verksamhet för bygdens musikliv och kulturliv över huvud taget.
Första beslutet gällde namnfrågan och
förslaget ”Musikfrämjandet i Kullabygden” antogs enhälligt. Årsavgiften för 1950
fastställdes till 2 kr. Vid kollektiv anslutning 50 öre per medlem, dock minst
10 kr. Till föreningens första ordförande valdes landstingsman J. Wald. Persson
och till kassör exekutionsbiträdet Hans Sjöberg. I styrelsen invaldes dessutom
från Höganäs stadsbibliotekarie Erik Nilsson. Representanter från Väsby blev
kantor Torsten Nilsson och lantbrukare Nils Larsson. Till revisorer valdes
musikdirektör Hans Jönsson och brukstjänsteman Ragnar Engberg, Höganäs samt
trädgårdsmästare Ernst Nilsson, Väsby.
Musikfrämjandet i Kullabygden var bildat.
För första gången i Kullabygdens historia hade man sommaren 1950 lyckats
åstadkomma en kulturuppslutning på bred front vid den av Kullens konstförening,
Kullens hembygdsförening och Musikfrämjandet anordnade Kullabygdens kulturvecka,
vilket var något enastående i sitt slag i vårt land. I Krapperups slottspark
hade chefredaktören vid Helsingborgs stadsteater Olof Montelius byggt upp ett
par scenpartier och där uppförde man krönikespelet ”Kullamannen”, författad av
kyrkoherde Emil Hansén i Väsby och musiken komponerad av Torsten Nilsson J: r,
som också ledde den stora festspelsorkestern. Cirka 5000 personer mötte upp till
denna kulturfest i slottsparken och år 1957 hölls den första konserten i det
numera berömda Kostallet. Det blev sedan Musikfrämjandets konsertlokal för
operaföreställningar och profana arrangemang.
Så har snart 40 år förflutit och en lång
rad av musiker och sångare, många redan internationellt kända men också många
som stått på tröskeln till berömmelse, har under de gångna åren gästat
Musikfrämjandet i Kullabygden. Och hela tiden har en lång rad av ideellt
arbetande och entusiastiska styrelse- medlemmar hållit i trådarna, inte bara med
skrivbordsarbete utan också med det praktiska förberedelsearbetet. Under många
år sopade och fejade styrelsen i Kostallet och flyttade 600 stolar från
Kullaskolan och placerade ut dem där och höll rent efter de olika fåglar som
gjorde små utflykter genom lokalen.
Under alla år har familjen Gyllenstierna
varit ett stöd för Musikfrämjandet och försökt underlätta arbetet med ny
golv-beläggning, moderna sanitära anläggningar samt i år ett artistrum i
anslutning till konsertlokalen. Musikfrämjandet i Kullabygden känner stor
tacksamhet över det stöd de haft från Krapperup och alla bygden kyrkor, som
alltid generöst upplåtit sina lokaler utan ersättning.
När den här lilla tillbakablicken skrives,
är Musikfrämjandet inne på sitt 38:e verksamhetsår och som programsekreterare
sitter Birgitta Persson, dotter till den man, som besjälad av ett stort
musikintresse och med outtröttlig entusiasm arbetade för att hålla den låga
brinnande som tändes år 1947 och som blivit till glädje för hela Kullabygdens
befolkning och de skaror av sommargäster som varje år finner vägen hit.
/Birgitta Persson
|
|