|
|
Vår ordförande Torsten Palm
har bett mig berätta något om Musikfrämjandets 60-åriga tillvaro. Jag har haft
förmånen att vara med i 52 år och därmed hjälpt till att utveckla föreningen.
Jag tänker berätta om Torsten Nilsson d ä samt hur händelser och tillfälligheter
har hjälpt till att göra musikveckan till vad den är idag och att den kunnat
fungera i 60 år.
Torsten Nilsson föddes 1894 i Skabersjö församling, utbildade sig till cantor
och kom till Väsby/Vikens församlingar 1928 tillsammans med sin hustru Gurli och
barnen Torsten, organist och tonsättare, död 1999 och Birgitta, som vi har
glädjen att se hos oss i kväll, och som i många år var ordförande och
programsekreterare i föreningen och som sådan mycket duktig och ej rädd för att
förnya programutbudet.
Torsten d ä var en stor idealist och närde en brinnande önskan att fler
människor i bygden skulle få lyssna till god och ädel musik. Efter några år
kände Torsten att hans båda körer skulle klara av en av sina hetaste drömmar
Haydns Oratorium Årstiderna. 1945 började han bearbeta partituret, han började
med Våren, och översatte texten till svenska – sångarna förstod inte tyska.
För de sopraner och tenorer, som inte kunde ta de höga tonerna i
originalpartituret skrev han separata stämmor.
Den 10 juli 1946 dirigerade Torsten i ett första framförande Våren. 1947
återupprepades konserten med tillägg av Vintern och den första musikveckan hade
startat, då man hade ytterligare tre konserter under veckan. 1949 var ha klar
med hela oratoriet och då framfördes verket tillsammans med Nordv Skånes
Orkesterförening i Höganäs kyrka med Torsten Nilsson d y som dirigent.
Recensent från Sydsvenska Dagbladet var Sten Broman, som skrev en
entusiastisk recension, varur jag citerar:”Ärligt talat hade jag väntat mig något mer eller mindre
landsortsmässigt. Konserter blev en mycket stor och glädjande överraskning.
Insatserna verkade inte dilletantmässigt ojämna, utan kom med glädjande
precision, och man fäste sig inte minst vid den perfekta rensjungningen. Denna
konsert var så överaskande god, att den borde radierats.” Konserten blev senare
också radierad.
Med denna konsert startade ett 40-årigt samarbete med
Helsingborgsorkestern. Torsten Nilsson utverkade ett bidrag från Handelsdepartementet på 5000 kronor
för att orkestern skull spela på sommarens musikveckor. Förutsättningen var att
kommunerna i Höganäs, Brunnby, Väsby-Viken och Jonstorp bidrog med 1 400 kronor
var. För dessa pengar fick musikfrämjandet då 1 orkesterkonsert och 2 – 3
kammarkonserter och det utgjorde en bra grund för musikveckorna.
Det bildades en stödförening för att samla in pengar till musikfrämjandet
och 1953 anordnades en soaré i Tivolihuset i Höganäs. Man hade samlat in gåvor
från hela Kullabygden. Sten Broman hade uppmärksammat detta och skänkte en av
sina berömda västar som vid auktionen betingade ett pris av 125:-
Körkonserter var ju en av grunderna för musikveckorna och 1956 bildades
Kullakören – bestående av samtliga körer i Kullabygden för att studera in Carl
Nielsens Fynsk Foraar, som skulle framföras under våren i Höganäs. Torsten blev
så förtjust i konserten och ville gärna att den skulle vara med under
musikveckorna 1958.Vi hade haft konserterna i bygdens kyrkor och tyckte inte att verket
passade att framföras i en kyrka, så det gällde att finna en lokal för ett
profant verk.
Torsten ringde baron Gustav Gyllenstierna på Krapperup och frågade
om vi kunde få framföra Fynsk Foraar på inre borggården. Torsten fick ett
positivt besked. Scen för kör och orkester, stolar och bänkar för 500 personer fick
transporteras från Höganäs och tillbaks efter konserten. Allt löstes med
frivilliga krafter. Det blev en stor framgång, fullsatt och fin press. Vi hade
därmed fått en fin plats för friluftskonserter på Krapperup, så vi fortsatte med
det.
1963 var det risk för regn under musikveckorna varför den planerade
friluftskonserten måste flyttas under tak. Vi hade blivit hemmastadda på
Krapperup så Torsten ringde ånyo baronen och frågade om vi kunde få disponera
kostallet, som inte längre hade några kor utan var maskinhall. Baronen var
positivt inställd och vi satte genast igång att räfsa och jämna jordgolvet,
byggde scen och flyttade in stolar och bänkar. Krapperups personal högg ner
björkar och lövade kostallet, som också var bo för slottets påfågelfamilj.
Succén var given och vi hade fått en mycket bra lokal för profana konserter
under tak.
Vi lämnade borggården och fortsatte med konserterna i kostallet och 1964
hade vi vår första operakonsert, som blev mycket uppskattad varför vi fortsatte
med detta. Från 1970 och 7 år framåt hade vi äran att ha hovkapellmästaren och
operadirigenten Kurt Bendix som dirigent, så då var det inte några problem att
skaffa fram förnämliga solister. Följaktligen har många av de främsta
operasolisterna i Sverige gästat Krapperup under musik-veckorna.
70-talet blev mycket framgångsrikt för musikfrämjandet och vårt alltid
fina samarbete med Gyllenstiernska Krapperupstiftelsen ledde till att kostallet
renoverades och blev omdöpt till Musikhall. Musikfrämjandet byggde en fast
mindre scen som kunde byggas ut i 2 olika storlekar. Vi investerade i 600 nya
stolar för att slippa transportera till och från Höganäs. Vi hade fått en
fantastiskt fin lokal för profan musik.
När vi planerade för fortsättningen efter vårt 50-årsjubileum var vi
eniga om att vi måste betala för att få en professionell hjälp i
programutskottet, men det ideella arbetet i styrelsen skulle fortsätta som
förut. Vi kontaktade Hans Pålsson och han ställde sig positiv att fram till 2004
åta sig att vara konstnärlig ledare under förutsättning att musikveckorna kunde
koncentreras till en vecka med 8 konserter. Vi utförde en enkät hos vår publik
och det visade sig att över 75 % var positivt inställda på detta. Ett fint
samarbete började med många fina konserter under 8 år.
Tack Hans!
Sedan två år tillbaka är vår konstnärliga ledare musikproducenten
Elisabeth Axdorph – Lisa vanligen kallad. Hon kom plötsligt från Stockholm, där
hon varit konstnärlig ledare för Sommarkonserter på slottet samt för Musik i
Glasriket, och bosatte sig i Mölle.
Välkommen Lisa, Du kom precis i rätt tid.
Några händelser som passerat under årens lopp:
1956 sjöng Birgit Nilsson i Brunnby kyrka
1956 Kungaparet Gustaf VI Adolf hedrade med sin närvaro vår konsert i
Höganäs kyrka den 4 juli
1958 För att samla in pengar arrangerade vi ”Persisk Marknad”. En karavan
med mäktig Pers i täten i vitt från turban till tå, prinsessan Scheherazade med
hovdamer, blockflöjtspelare, ormtjusare, 2 kameler nog så bångstyriga.
Ökensången Salome med svensk text sjöngs som karavansång
1964 Torsten Nilsson d ä dog 70 år gammal och lämnade ett stort tomrum
efter sig
1967 fick vi i uppdrag att hos Kungl. Maj:t yttra oss över
slutbetänkandet om den försöksverksamhet med ”Rikskonserter” som
Konserthusbyråutredningen sammanställt.
1972 Premiär för jazzkonsert. Pressen beskrev det som en katt bland
hermelinerna. Katten finns kvar och många konserter under åren har dubblerats.
Det gav oss god ekonomi, som gjorde att vi kunde satsa på smalare konserter och
beställa nykomponerade verk ( Rolf Martinsson, Daniel Börtz, Torsten Nilsson d
y).
1972 Vid vår konsert med Sven Bertil Taube, Ulf Björlin och NSO blev
efterfrågan på biljetterna så stor – trots 2 konserter – att de tog slut. Vi
blev bombhotade. Vi tillkallade polis, fick utrymma kostallet och flytta över
scen och stolar till inre borggården, där vi hade den första konserten medan
polisen undersökte kostallet. Den andra konserten hölls inomhus.
1977 Höganäs Rotaryklubb skänker oss en Bechstein salongsflygel.
1989 Sista året som HSO medverkade.
Gästspelade dock vid vårt
50-årsjubileum.
Detta var en liten resumé hur Musikfrämjandet har startat och formats under 60
år. Jag vill bestämt påstå, att Torsten Nilsson d ä har skapat grunden för alla
de 40-tal
klassiska musikfestivaler som finns runtom i Sverige i dag, då jag själv var med
när Rikskonserters förste ordförande dr Nils Wallin tillsammans med Gunnar Hahn
besökte Musikfrämjandet 1965 för att få information om våra musikveckor.
Musikfrämjandets olika styrelser har under 60 år lagt ner ett stort
ideellt arbete, men ett arbete som vi inte på några villkor skulle vilja vara
utan, för det har gett så oändligt många oerhörda musikupplevelser tillbaka. Och
utan musik kan vi inte leva; det visste redan klockaren i Väsby cantor Torsten
Nilsson d ä.
Stig Paulson
|
|